Evolution #5
Helt sanslöst vad tiden går snabbt. Snart har ju halva graviditetstiden gått... lite bitterljuvt är det. Men sen får jag ju en lång underbar tid med mitt barn som jag hoppas kunna njuta av till fullo.
Så här ser vi ut nu. Det är inte så stor skillnad från förra veckan ännu måste jag säga. Jag känner lite mer rörelse därinne dock. Härom natten låg maken och petade på sidan av magen och då fick han svar från Ian minsann. Sen fick han inte känna mer, bebis är lite svårflörtad ännu.
Barnet är 13-15cm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 280g. Det börjar nu få anlag till de permanenta tänderna under de redan klara mjölktänderna. Talg från barnets talgkörtlar blandar sig med hudceller och bildar fosterfett/vernix. Fosterfettet skapar en vattentät barriär som hindrar barnets hud från att bli uppblött i fostervattnet. Nerverna i barnets kropp täcks med myelin, ett fett ämne som isolerar och möjliggör det snabba, friktionsfria utbyte av information som krävs för att en människa ska kunna koordinera och balansera sina rörelser harmoniskt. I tarmkanalen börjar magsafter produceras, de hjälper till att absorbera fostervatten och föra det vidare till njurarna. Där filtreras och renas det för att sedan utsöndras igen till fostervatten.
Nu ska ja titta på film med mina killar här hemma.
I kväll blir det Twilight sagans New Moon.
Imorgon kommer mamma och syskonbarnen. Det står pulkaåkning och churrascos på menyn ;o)
Go'natt allesammans!
Evolution #4
Hej allesammans!
I tisdags var maken och jag på ultraljud och fick se vårt barn för första gången.
Jag har försökt komma på ord som kan beskriva vad jag kände när jag först fick se vår bebis, men jag har faktiskt inga ord som är tillräckligt bra.
Att få se hur det lilla livet sträckte, rörde och vände på sig därinne måste vara något av det mäktigaste jag varit med om. Det var en otrolig upplevelse och jag hade kunnat stirra på den skärmen i evigheter. Jag är nu i ett ständigt lyckorus, mer än tidigare, och ni kan bara försöka förstöra mitt humör.
Så fort jag steg in i ultraljudsrummet sa jag till barnmorskan att jag visste att hon inte kunde ge oss ett 100%-igt svar, men att vi gärna ville veta om det gick att se vad barnet hade för kön. Som tur var tyckte hon detta var okej. Man har ju hört att många vägrar säga vad det är för kön.
Barnmorskan började med att konstatera att det är ett barn jag har växandes i mig. Vi fick titta en stund på hur barnet låg därinne och fick sedan en detaljerad rundtur i barnets nuvarande tillvaro av...vatten.
Hon visade navelsträngen och förklarade att moderkakan sitter mot framsidan av min mage och att det kan vara därför som jag inte känt så mycket rörelse ännu. Hon mätte bebis huvud, visade oss nacken, armar, ryggrad, njurar. Till och med en full urinblåsan kunde hon se. Hon tittade noga på lilla hjärtat från olika håll så att allt var som det skulle, vilket det turligt nog var. Barnmorskan fortsatte sedan till benen och mätte där längden på barnets lårben. Med måtten på huvudet och lårbenet kunde hon konstatera att barnet då var 18 veckor och 3 dagar gammalt, alltså en dag mer än vad vi räknat med innan. Nytt datum för nedkomst är nu framflyttat en dag och bebis beräknas födas den 5 juni i år.
När barnmorskan undersökt och mätt färdigt började hon dra med apparaten tvärs över min mage så att vi såg barnet från alla möjliga håll. Hon hamnade med apparaten precis vid barnets stjärt så att vi fick en bra "sätes-bild" och förklarade hur bäckenet satt. Hon vred sedan apparaten uppåt lite grann och frös bilden. "Vad tycker du det ser ut som?", sa hon och pekade. Bebis samarbetade jättebra och vi fick se att vi väntar en pojke!
Jag hade lyckats behärska mig fram till dess, men när vi fick bekräftat könet på vår bebis kom glädjetårarna. Jag tittade på min man och kunde bara skratta. Han skrattade också och förklarade för barnmorskan att "mamma är jätteglad för att det är en pojke". Barnmorskan sa ändå givetvis att det är med 80-90% säkerhet som man kan säga vad det är för kön, men att det egentligen inte gick att ta miste på det hon sett =o)
Här har ni de första bilderna på vår lilla pojke: Ian Marvid Valdebenito Santander
Ja! Jag är otroligt lycklig över att jag blir mamma till en liten gosse. Vill tillägga att jag önskat mig en pojke då vi bara är tjejer i min familj. Mamma fick två döttrar och min syster har tre döttrar. Det var dags för lite omväxling. Dock hade jag velat ge min man ett flickebarn då han redan har två söner här hemma som han uppfostrat och sett växa upp. Det får bli till nästa gång ;o)
Evolution #3
Kul grej: Tog ovanstående bilder för 4 dagar sedan och bilderna nedan föreställer mig idag.
BOOM!
Skojar du med mig bebis?!
Haha, ingen tvekan på att bebis växer i alla fall =o) Funderar på att skylla på julmaten faktiskt.
Baby-Benito är nu i vecka 18, idag 17+4 dagar gammal.
Barnet är nu 12,5-14cm långt mellan huvud och stjärt och vikten ca 200g. Din växande livmoder påverkar din balans och det kan kännas lite ostadigt. En enormt aktiv period börjar med rejäla träningspass. Han eller hon vrider och vänder på sig, sparkar och slår. Små luftbubblor som kallas alveoler eller lungblåsor bildas nu i lungorna. Fingrar och tår ser alltmer färdiga ut, och de virvlar och ränder som utgör barnets unika fingeravtryck börjar framträda. Nu ligger ögonen i rätt läge och i tarmen har barnets första avföring samlats - barnbeck. Om det skall bli en pojke så bildas prostatan nu. Skelettet består ännu mest av ett mjukt och böjligt brosk, men det kommer att hårdna senare. En skyddande substans som kallas myelin börjar nu omsluta ryggmärgen.
Om det är din första graviditet kan det vara bra att veta att det inte är magen som kurrar utan barnet som rör sig. Nu kan du vara riktigt säker på att det finns en baby där inne. Vid det här laget är du förmodligen lika pigg som innan graviditeten.
Jag har i veckan som gått och under denna vecka börjat känna lite voltande därinne. Det känns som att mini plötsligt vänder på sig och som att det bubblar till. Det känns fortfarande väldigt svagt dock. Inget pappa kan känna på utsidan ännu. Hoppas på att få känna lite mer hädanefter och längtar till nästa vecka när vi ska få kika på hur bebisen ser ut. Häftigt med ultraljud!
Återkommer nästa gång med lite bilder från jul- och nyårsfirande. Ska ge mig på att laga en kalkon för första gången imorgon. Får se hur detta går. I värsta fall kan nyårslöftet bli att aldrig laga kalkon igen =o)
Hoppas alla får det suveränt imorgon med familj och vänner och att ni får ett Gott Nytt År!
Evolution #2
♥ Baby-Benito gick igår in i vecka 16 och är nu 15+1 veckor gammal ♥
Vi var idag hos barnmorskan och skulle för första gången få lyssna på hjärtslag var det tänkt.
Vi hann höra lite hjärtslag i ca 8 sekunder sammanlagt. Sedan bestämde sig bebis för att h@n inte ville vara med längre! Barnmorskan förklarade att bebisen hade flyttat på sig och började leta efter den igen. Hon drog med ekolod apparaten tvärs över magen på mig och försökte komma åt bebis så att vi fick höra hjärtat lite till, men tji fick vi! Det vi fick höra ur den lilla apparaten i resterande 4 minuter var en massa små dunsar och sprattel istället, resultat av att bebis slog sig fri från barnmorskans tryckande.
Eftersom jag ännu inte riktigt kan känna lilla räkan när den rör på sig förklarade barnmorskan att det vi hörde var hur bebisen vände och flyttade på sig. Den verkade inte tycka om ekolod ljudet och flyttade sig ifrån den, med andra ord fullständigt ovillig att samarbeta. Undra vems karaktär h@n kommer att få =o)
Vi fick dock två ganska häftiga inspelningar på lite svaga hjärtslag, en massa sparkar, slag och sprattel! Häftigt att veta att det faktiskt finns något därinne som röjer för fullt! Barnmorskan kallade bebis för busig =o) vägrade ju vara still!
Såhär ser vi ut nu.
Du märker säkert inte av det, men bebisen har förmodligen hicka ganska ofta. Den kan hicka innan den kan andas. Bebisen gör inga ljud innan födseln, eftersom luftstrupen är full av vätska istället för luft.
Ditt barn är 108-116mm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 100g. Nu är barnets armar och ben färdigbildade. Benen håller på att växa om armarna i längd, fingernaglarna är helt formade och alla leder och lemmar är rörliga. Skelettet hårdnar i och med att benen förkalkas och denna process kallas ossifikation.
Barnet kan nu koordinera sina rörelser då nervsystemet fungerar och musklerna svarar på hjärnans signaler. Det är fullt med aktivitet i livmodern, fostret rullar runt, sparkar och gör volter. Ännu kan det vara svårt att känna rörelser då fostervattnet fungerar som en ljud- och rörelsedämpare. Omföderskor kan känna ett litet fladder runt denna vecka. Är det ditt första barn så dröjer det oftast några veckor till innan du känner att det sparkar.
Inte stor skillnad ännu.
Japp! Idag fick vi bekräftelse på att det där med rullandet, sparkarna och volterna stämmer till högsta grad =o) Får se om vi får höra lite mer hjärtslag nästa gång, och då är det även dags för ultraljudet! Ännu en milstolpe för baby-benito.
Nu ska det nannas. Tack för att ni besöker min blogg och kommenterar! ♥
GOD NATT
Evolution!
♥ Har äntligen fotat min växande mage och ska härmed börja uppdatera er, kära besökare på hur lilla "räkan" växer därinne! Har dessvärre ingen bra före bild på magen min. Kan dock säga som så här, bebis har växt till sig rätt rejält och började visa sig redan innan vecka 10.
Här är vi nu i vecka 15.
Bebis är 14+4 veckor gammal ♥
Undrar hur stor tigern blir sen =o)
Nu är bebisen ungefär 9 centimeter lång och väger cirka 43 gram. Nu växer kroppen fortare än huvudet. Denna vecka kommer den papperstunna huden att täckas med den duniga kroppsbehåring som kallas lanugo och vanligtvis försvinner innan bebisen föds. Ögonbryn börjar växa och huvudet kan vara täckt med dunigt hår. Har barnet anlag för mörkt hår börjar pigmentcellerna i hårsäckarna producera svart pigment.
Kring den här tiden kan fostret gripa, kisa, rynka på ögonbrynen och grimasera. Det kanske till och med kan suga på tummen.
Hörseln fortsätter att utvecklas och i mellanörat börjar ett antal mycket små ben att hårdna. Eftersom hjärnans hörselcentrum inte har bildats än, är barnet inte medvetet om alla ljud. Fostervattnet som finns runt barnet leder dock ljud, så med tiden kommer barnet att börja uppfatta din röst och dina hjärtslag.
Ungefär så här kan det se ut därinne.
Jaha! Då vart vi lite uppdaterade så här långt. Jag har mått otroligt bra under dessa veckor utan några problem alls. Mått lite illa har jag gjort vissa mornar och jag är hungrig lite oftare, men detta är inget som jag har störts av. Vi hoppas på att det hela fortskrider på detta vis.
Nu ska jag gå och socialisera med min man. Vi får se om han läser lite för mig ur Vänta Barn boken ;o) Detta kan jag faktiskt skryta med att han gjort. Varje natt innan vi ska sova har han läst ur boken Vänta Barn för mig. Mycket speciella stunder som vi sedan kan minnas med glädje.
Godnatt så länge och tack till er som kikat in här och kommenterat!
