Evolution #4
Hej allesammans!
I tisdags var maken och jag på ultraljud och fick se vårt barn för första gången.
Jag har försökt komma på ord som kan beskriva vad jag kände när jag först fick se vår bebis, men jag har faktiskt inga ord som är tillräckligt bra.
Att få se hur det lilla livet sträckte, rörde och vände på sig därinne måste vara något av det mäktigaste jag varit med om. Det var en otrolig upplevelse och jag hade kunnat stirra på den skärmen i evigheter. Jag är nu i ett ständigt lyckorus, mer än tidigare, och ni kan bara försöka förstöra mitt humör.
Så fort jag steg in i ultraljudsrummet sa jag till barnmorskan att jag visste att hon inte kunde ge oss ett 100%-igt svar, men att vi gärna ville veta om det gick att se vad barnet hade för kön. Som tur var tyckte hon detta var okej. Man har ju hört att många vägrar säga vad det är för kön.
Barnmorskan började med att konstatera att det är ett barn jag har växandes i mig. Vi fick titta en stund på hur barnet låg därinne och fick sedan en detaljerad rundtur i barnets nuvarande tillvaro av...vatten.
Hon visade navelsträngen och förklarade att moderkakan sitter mot framsidan av min mage och att det kan vara därför som jag inte känt så mycket rörelse ännu. Hon mätte bebis huvud, visade oss nacken, armar, ryggrad, njurar. Till och med en full urinblåsan kunde hon se. Hon tittade noga på lilla hjärtat från olika håll så att allt var som det skulle, vilket det turligt nog var. Barnmorskan fortsatte sedan till benen och mätte där längden på barnets lårben. Med måtten på huvudet och lårbenet kunde hon konstatera att barnet då var 18 veckor och 3 dagar gammalt, alltså en dag mer än vad vi räknat med innan. Nytt datum för nedkomst är nu framflyttat en dag och bebis beräknas födas den 5 juni i år.
När barnmorskan undersökt och mätt färdigt började hon dra med apparaten tvärs över min mage så att vi såg barnet från alla möjliga håll. Hon hamnade med apparaten precis vid barnets stjärt så att vi fick en bra "sätes-bild" och förklarade hur bäckenet satt. Hon vred sedan apparaten uppåt lite grann och frös bilden. "Vad tycker du det ser ut som?", sa hon och pekade. Bebis samarbetade jättebra och vi fick se att vi väntar en pojke!
Jag hade lyckats behärska mig fram till dess, men när vi fick bekräftat könet på vår bebis kom glädjetårarna. Jag tittade på min man och kunde bara skratta. Han skrattade också och förklarade för barnmorskan att "mamma är jätteglad för att det är en pojke". Barnmorskan sa ändå givetvis att det är med 80-90% säkerhet som man kan säga vad det är för kön, men att det egentligen inte gick att ta miste på det hon sett =o)
Här har ni de första bilderna på vår lilla pojke: Ian Marvid Valdebenito Santander
Ja! Jag är otroligt lycklig över att jag blir mamma till en liten gosse. Vill tillägga att jag önskat mig en pojke då vi bara är tjejer i min familj. Mamma fick två döttrar och min syster har tre döttrar. Det var dags för lite omväxling. Dock hade jag velat ge min man ett flickebarn då han redan har två söner här hemma som han uppfostrat och sett växa upp. Det får bli till nästa gång ;o)
