Om Livet, Kärleken och Val

Nu har vecka 20 av graviditeten flugit förbi och vi kommer in i vecka 21. Nästa lördag är vi halvvägs!
Under de senaste två veckorna har jag lagt mer och mer märke till hur spetsig formen på min mage blivit.

Spetsig mage =-)




Mmm,  vi är fina haha! ♥

Detta är vad som hänt under veckan som gått:
Nu är du halvvägs! Toppen av livmodern når nu naveln och kommer att fortsätta växa med ungefär en centimeter i veckan. Nu har bebisen börjat svälja fostervatten och njurarna producerar urin. Hår växer på huvudet. 
Ditt barn är 14-16cm långt från huvud till stjärt och väger ca 350g. Barnet är fortfarande mycket litet men växer snabbt och är nu halvvägs. Nu följer en kritisk fas i utvecklingen av sinnesorganen - hörsel, syn, känsel, smak och lukt. Äntligen kan barnet höra och känna igen din röst. De olika sinnesorganens nervceller utvecklas nu i sina specifika delar av hjärnan. Nybildande av nervceller har trappats ned något, och koncentreras istället till utveckling av komplicerade förbindelser mellan nervceller som krävs för funktioner som minne och tänkande. Bär du på en flicka finns det redan omkring två miljoner ägganlag i äggstockarna. Barnet kan nu njuta av att sträcka ordentligt på armar och ben, eftersom nervsystem och muskler har utvecklats tillräckligt för att det ska vara möjligt.

Modern märker att barnet rör sig alltmer och det går ibland att se dess rörelser. Din bebis kommer att vara mycket aktiv de kommande tio veckorna, tills det börjar bli för trångt i livmodern. Livmodern växer alltmer och skjuter fram magen. Det kan hända att naveln börjar puta ut, i sådant fall kommer den att göra det tills förlossningen. Även bröstkorgen växer för att ge plats åt barnet.


Och så en riktigt konstig bild från vecka 20

Hej allesammans!

I tisdags var maken och jag på ultraljud och fick se vårt barn för första gången.
Jag har försökt komma på ord som kan beskriva vad jag kände när jag först fick se vår bebis, men jag har faktiskt inga ord som är tillräckligt bra.
Att få se hur det lilla livet sträckte, rörde och vände på sig därinne måste vara något av det mäktigaste jag varit med om. Det var en otrolig upplevelse och jag hade kunnat stirra på den skärmen i evigheter. Jag är nu i ett ständigt lyckorus, mer än tidigare, och ni kan bara försöka förstöra mitt humör.

Så fort jag steg in i ultraljudsrummet sa jag till barnmorskan att jag visste att hon inte kunde ge oss ett 100%-igt svar, men att vi gärna ville veta om det gick att se vad barnet hade för kön. Som tur var tyckte hon detta var okej. Man har ju hört att många vägrar säga vad det är för kön.
Barnmorskan började med att konstatera att det är ett barn jag har växandes i mig. Vi fick titta en stund på hur barnet låg därinne och fick sedan en detaljerad rundtur i barnets nuvarande tillvaro av...vatten.
Hon visade navelsträngen och förklarade att moderkakan sitter mot framsidan av min mage och att det kan vara därför som jag inte känt så mycket rörelse ännu. Hon mätte bebis huvud, visade oss nacken, armar, ryggrad, njurar. Till och med en full urinblåsan kunde hon se. Hon tittade noga på lilla hjärtat från olika håll så att allt var som det skulle, vilket det turligt nog var. Barnmorskan fortsatte sedan till benen och mätte där längden på barnets lårben. Med måtten på huvudet och lårbenet kunde hon konstatera att barnet då var 18 veckor och 3 dagar gammalt, alltså en dag mer än vad vi räknat med innan. Nytt datum för nedkomst är nu framflyttat en dag och bebis beräknas födas den 5 juni i år.

När barnmorskan undersökt och mätt färdigt började hon dra med apparaten tvärs över min mage så att vi såg barnet från alla möjliga håll. Hon hamnade med apparaten precis vid barnets stjärt så att vi fick en bra "sätes-bild" och förklarade hur bäckenet satt. Hon vred sedan apparaten uppåt lite grann och frös bilden. "Vad tycker du det ser ut som?", sa hon och pekade. Bebis samarbetade jättebra och vi fick se att vi väntar en pojke!

Jag hade lyckats behärska mig fram till dess, men när vi fick bekräftat könet på vår bebis kom glädjetårarna. Jag tittade på min man och kunde bara skratta. Han skrattade också och förklarade för barnmorskan att "mamma är jätteglad för att det är en pojke". Barnmorskan sa ändå givetvis att det är med 80-90% säkerhet som man kan säga vad det är för kön, men att det egentligen inte gick att ta miste på det hon sett =o)

Här har ni de första bilderna på vår lilla pojke: Ian Marvid Valdebenito Santander






Ja!  Jag är otroligt lycklig över att jag blir mamma till en liten gosse. Vill tillägga att jag önskat mig en pojke då vi bara är tjejer i min familj. Mamma fick två döttrar och min syster har tre döttrar. Det var dags för lite omväxling. Dock hade jag velat ge min man ett flickebarn då han redan har två söner här hemma som han uppfostrat och sett växa upp. Det får bli till nästa gång ;o)

GOTT NYTT ÅR ALLESAMMANS!

Hoppas att alla ätit gott, druckit gott och befunnit sig i gott sällskap under jul och nyårsfirande.
Detta år känner jag att jag absolut inte kan klaga på varken jul- eller nyårsafton. Båda dagarna var fyllda med glädje, i alla fall för min del. På julafton var både min och makens familj samlade för gemensam middag och julfirande och det kunde inte blivit bättre tycker jag.

Det bjöds på julbuffé á la knytkalas. Alla hade lagat och tagit med något.


Nästan alla till bords


Guillermo delade ut julklappar


Även de allra minsta var glada över detta, så bra bild =)




Det spelades spel...


Det vilades magar...




och vissa sov =o)


Jag, mamma och syster-yster ♥


Make och jag ♥ Inte ofta vi hamnar framför kameran tillsammans.


På nyår var jag först hos mamma och syster och lagade kalkon som utlovat. Även detta lyckat, som tur var!



Denna fylldes enligt recept som ni hittar här. Supergott! Istället för att steka denna i ugn, kokade jag den i rödvin i en elektrisk gryta. Mycket bra idé ;o)



Efter tolvslaget mötte jag upp Guillermo och resten av familjen och sedan bar det av mot hovshaga på fest för syrran och oss tu!
Först besökte vi våra vänner Loreto och Tito. Hos dem var Marc och Paola, andra goda vänner som var på besök från Belgien.

Paola & Marc


Syrran, Paola, Loreto och jag med bebismagen


Så här brukar det se ut när vi träffas. Haha, Oh Yeah!


DJ Rorro på fest #2 där dansen fortsatte till en bra bit in på 1 Januari


Guille dansandes med snälla Solange som bjöd oss på festen


Nedan, några av de som närvarade och de som gjorde festen möjlig.

Kathy & Roberto


Gustavo & Ivonne


Rodrigo & Solange, eller Brangelina ;o) 


Sheila och Ariel


Lite löööv ♥


Mera löööv =o)


♥ Och den bästa löööv ♥



Hemma var vi inte förrän 8.30 den 1 januari =o) Ja, vi hade det bra!!! Bra musik, många bekanta och mycket dans.

God fortsättning på 2010! Önskar alla ett 2010 fyllt av lycka och detsamma för åren som kommer.